baraminn

idag är jag uppriktigt sagt ledsen enda in i själen.
varför just jag? varför skulle just jag hamna i rullstol?
varför ska de vara ett sånt problem?
jag kan inte alls se varför de skulle vara ett problem för andra, att JAG sitter i rullstol. de är väll mitt "problem", eller?????
och folk kan väll som bara inte anta att jag inte kan saker.
de kan ingen, som aldrig frågat mej, veta om jag kan eller inte.
o kan jag inte så kanske jag har en annan lösning på de.
jag har ju som suttit ett tag så jag har lösningar på endel hinder.
så hindra mej inte genom att anta saker o inte ge mej en chans.

så mitt problem är inte rullstolen utan folk. o de är ett jävla stort och svårt problem!

jag känner mej ensammast i hela världen

o nu går de mot ljusare tider oxå.
skönt men jobbigt. jag känner mej inte mindre ensam för att de blir bekvämare att gå ut när jag inte har nån att gå ut med eller gå till. och de känns som att alla andra har så jävla roligt.

jag har inte änns nått att tacka nej till, eftersom ingen frågar om jag har lust till saker.
o kommer jag med nått förslag så har den jag frågar andra planer. fast jag har ju inte änns nån att fråga.

*suck*